Höj lärarnas status

Idag hade jag och Mikael Damberg en gemensam debattartikel i barometern. Temat var att höja statusen för lärarna. Läs den här!

Om Ylva och Nils-Fredrik

Två politiska utspel, ett lokalt och ett nationellt, har gjorts under julen. Igår deklarerade Ylva Johansson i en tt-intervju att hon vill ingå i en kommande partiledning. Jag känner Ylva. Hon är en klok och skicklig politiker. Givetvis bör hon fortsätta att vara en av partiets framträdande personer. Det är också bra att kvinnor nämns i sammanhanget. Hittills är det bara män som det har talats om. Ett grundkrav på en ny partiledare är att hon/han är tydlig i sin feministiska övertygelse.

Det andra utspelet kom idag av den fd moderata riksdagsmannen Nils-Fredrik aurelius. Han dömmer ut den borgerliga oppositionen i dagens barometern. Hans artikel visar på ett stort missnöje inom moderaterna med Malin Petersson. En sak är dock säker. Nils-Fredrik tillhör den gamla sortens moderater. Med hans politik skulle aldrig moderaterna lokalt kunna växa. Han föreslår stora skattesänkningar och omfattande privatisering av skola och omsorg. En sådan politik saknar stöd bland kalmarborna.

God fortsättning!

Jul och nyårsfirandet pågår. Ingen annan högtid är mer förknippad med avkoppling och familjeaktiviter. Mat, bus i snön, fika med vänner, tur till fritidshuset och tid att läsa. Jag läser svinalängorna av alakoski (bra socialrealism) och tankar om politik av Bengt Göransson paralellt. Uppdateringar av bloggen får vänta lite

Inget fullmäktige för mig - pingu på tv istället!

Jag hade sett fram emot fullmäktige idag. Igår förberedde jag ett inlägg i budgetdebatten. Temat var skolans framgångsfaktorer. Att vi som politiker måste sätta fokus på tydliga mål, ordentlig uppföljning och på ledarskapet i klassrummen. Jag hade också tänkt att välkomna björn brändewall och patrica johanson som bildar trio med mig i barn- och ungdomsnämnden efter årsskiftet. Tyvärr blir detta inte framfört då lillkillen är sjuk här hemma. Det blir att se pingu och äta glass istället! 

Om jag hade varit på fullmäktige hade jag också kommenterat den senaste Pisa-undersökningen. Svenska barn lär sig jämförelsevis sämre och segregationen blir allt tydligare. Med detta som bakgrund vill jag att skolans resursfördelning ska ses över. För att alla barn ska nå målen krävs det en rättvis fördelning av resurserna efter barnens olika behov.

Jag hade också lyft fram behovet av höjda lärarlöner, ökad kvalitet inom fritidshemmen och att kommunen behöver omkring 25 nya förskoleavdelningar de kommande åren. Jag hade med skärpa avslagit sverigedemokraternas förslag att avskaffa modersmålsundetvisningen. För det första vore det ett lagbrott. Skolan är skyldig att bedriva undervisningen. Modersmål är ett eget ämne med egen kursplan. För det andra underlättar ett väl utvecklat modersmål inlärningen av ett nytt språk. Modersmålet handlar om identitet och kompetens. Sverigedemokraterna förstår inte sammanhangen. 

Vatten, bara vanligt vatten!

Idag har vi kalmarbor varit utan vatten hela dagen. En läckande ledning har gjort oss moderna stadsbor nästintill nödställda! Många gånger varje timme inser jag hur beroende vi är av färskvatten ur kranarna. Tur nog läste jag östran på morgonen som föredömligt berättade om den förestående katastrofen. Innan vattnet stängdes av fyllde jag två stora hinkar och ett par litermått. Dagen har ändå löpt hyggligt, även om det ställer till det. Disk överallt i köket och svårigheter att  spola på toaletten.

Jag inser samtidigt att vi kalmarbor har upplevt ett i-landsproblem. Många har flera kilometer att gå för att hämta vatten. Miljontals människor i världen saknar rent vatten och går törstiga. Alla dessa skulle gärna byta vardagslivet med oss. Tänk att brandkåren inte bara har vatten för brandbekämpning utan också till människor som behöver vatten för kaffebryggning och potatiskok! 

Tummen ned för märklig journalistik

Barometern redovisar idag en enkät bland kommunens fullmäktigeledamöter hur vi ställer oss till bemanningen på kommunens demensboenden som omsorgsnämnden har på sitt bord för avgörande. Reportern hävdar att ett stort antal s-ledamöter inte har svarat. Det är en sanning med en stor reservation. De allra flesta har svarat på enkäten, men inte JA eller NEJ som Barometern ville. Många, därav jag själv, svarade att den här typen av frågeställning är svår att inta en skarp ställning till. Dessutom ska sakfrågan inte avgöras av oss i fullmäktige utan av omsorgsnämnden. Att svara ja eller nej på enkäten hade inneburit en slags överprövning av omsorgsnämndens befogenheter. Det var jag och många med mig inte beredda att göra. Jag har fullt förtroende för att nämndens ledamöter fattar det beslut som är bäst för omsorgstagarna.

Barnen måste vara utgångspunkten

Ska kommunen servera varm middag till barn som finns i förskolan efter klockan 18? Enligt lagen finns inte någon sådan skyldighet. Det finns också strikta lagkrav för matlagning som i sånt fall måste följas. 

Idag ansvarar förskolan för frukost, frukt och lunch. För barn som stannar längre ges också  mellanmål och sedan fil/flingor/mackor på eftermiddagen. 

Det kan vara svårt att få små barn att äta middag hemma om de hämtas sent på kvällarna. Som småbarnsförälder lägger jag min lillgrabb klockan 19. Så ur barnperspektivet, som både föräldrar och kommunen måste ha, är det rimligt att ordna så att dessa barn får varm mat vid 18-tiden. Därmed inte sagt att ansvaret enbart är kommunens. Det är inte orimligt att föräldrar till dessa barn får lämna matlådor som värms upp av personalen. Samtidigt vill jag inte stänga dörren för att kommunen skulle kunna åta sig hela ansvaret. Men det måste ske efter en ordentlig analys över behoven, omfattningen, eventuella merkostnader och effekter för personalen. Viktigt är även att livsmedelslagstiftningen följs noggrant.

En kommun måste alltid ha medborgarperspektivet. För vilka är vi till för? För vilka är vi satta att tjäna? Är vår service anpassas till behoven och verkligheten? Som politiker ska jag företräda medborgarna och göra avvägningar utifrån det allmännas bästa. Inte alltid enkelt, men nödvändigt. 

Övervinn rädslan tillsammans

Sprängningen i Stockholm i helgen är fruktansvärd. För första gången har Sverige drabbats av en självmordsbombare som har ett politiskt syfte. Det är viktigt att Säpo och polisen får alla de resurser som krävs för att lagföra eventuella medhjälpare och att spaning/underrättelsearbete intensifieras. Jag befinner mig själv i Stockholm och förstår att många känner sig oroade, ja kanske rädda. Men det är viktigt att enskilda våldsverkare inte får förändra vårt öppna sätt att röra på oss. Det är också nödvändigt att understryka att all form av kollektivt skuldbeläggande av troende muslimer är oacceptabelt. Människor som bekänner sin gudatro till islam är i allmänhet som vi människor är mest: jobbar, tar hand om sina barn, skottar snö och hoppas på att framtiden ska bli bättre. Låt den kommande julen få oss att tänka efter. Räck ut händerna över religionsgränserna och övervinn rädslan tillsammans.

Låt historien prägla nya Fredriksskans

Området kring Fredriksskanss ska bebyggas. En helt fantastisk plats i närheten av staden och vattnet. Bostäderna har förutsättningarna att bli mycket attraktiva och efterfrågade. Jag tycker att det skulle vara intressant om området på ett tydligt sätt kopplades till Kalmars historiska arkitektur. Istället för ännu ett område präglat av dagens förkärlek till stål, glas och betong skulle de nya bostadshusen utformas som en förlängning av Kvarnholmens äldre bebyggelse.

Jag vet att tiden måste få uttryckas i det nya, men det får inte bli en snobbism och ett för stort avstånd från vad majoriteten i befolkningen tycker är "snyggt". Området vid den anrika idrottsplatsen borde inspireras av korsvirke, köpmannahus och Hansatiden. Detta är en tanke långt ifrån färdigtänkt. Vad tycker ni andra?

Reinfeldt kommer inte med ljus!

På självaste Lucia dimper Fredrik Reinfeldt ned här i Kalmar län. Statsministern besöker Färjestaden för att förhöra sig om situationen för de funktionshindrade. Det är givetvis utmärkt att Reinfeldt besöker ”verkligheten”, vilket i och för sig alla partiledare gör, även om Reinfeldts PR-folk har fått dessa resor att framstå som något smått unikt i svensk politik.

Men hur ser då verkligheten ut för landets funktionshindrade? Givetvis helt olika beroende på vem du frågar och hur funktionsnedsättningen ser ut. Några politiska iakttagelser är dock på sin plats.

1. Sedan den borgerliga regeringen tillträdde har det blivit allt svårare att få assistans enligt LSS. Försäkringskassan har blivit hårdare i sin bedömning även här. Varför har Reinfeldt låtit detta ske?

2. Arbetslösheten bland personer med funktionsnedsättning är betydligt högre än för befolkningen i övrigt. Även om situationen på arbetsmarknaden ljusnar är prognosen för framför allt funktionshindrade kvinnor mycket mörk. När kommer Reinfeldt med konkreta förslag för att öka sysselsättningen för människor som har det allra svårast att få jobb? Jag tycker att han bör öka andelen lönebidragsanställningar kraftigt de kommande åren.

3. Försäkringarna i sjukförsäkringen har framför allt drabbat dessa människor. Genom regeringens stelbenta regeler har enskilda funktionshindrade drabbats på ett helt orimligt sätt. Människor med kraftigt nedsatt arbetsförmåga har tvingats ut i arbetslöshet eller försäkringslöshet. När kommer Reinfeldt att lägga ändringsförslag i detta mycket förnedrande system? Jag tycker att människor som inte bedöms kunna arbeta heltid bör kunna erbjudas en långvarig ersättning på deltid.

Reinfeldt må komma på Luciadagen, men med något ljus till de funktionshindrade kommer han då rakt inte. I statsministerns Sverige har situationen för de utsatta och sjuka blivit mycket mörkare. Ansvaret för detta vilar mycket tungt på Reinfeldts axlar.

Björklund skolkar från ansvaret

Idag rapporterar media om att svenska 15-åringars kunskaper i skolan fortsätter att försämras. En ny internationell jämförelse (PISA) visar att elevernas kunskap sjunker när det gäller läsförmåga, matematik- och naturvetenskap. Det som oroar mest är att elevers sociala bakgrund slår igenom allt tydligare. Barn till föräldrar med långa inkomster klarar skolan allt sämre. Skolans kompensatoriska funktion och uppdrag fungerar allt sämre.

Utbildningsminister Björklund skjuter från sig ansvaret och fortsätter att skylla utvecklingen på tidigare socialdemokratiska regeringar. Det duger inte att stoppa huvudet i sanden! Björklund kan inte komma ifrån att det är borgerliga majoriteter som har haft regeringsmakten när avgörande skolbeslut har tagits under de senaste decennierna. Björklund kan heller inte blunda inför det faktum att han faktiskt har haft stora möjligheter att förbättra situationen under fyra år och att han personligen är ansvarig för den nationella skolpolitiken sedan 2006.

Det duger inte att skolka från ansvaret. I ett sådant här allvarligt läge krävs det omedelbara krafttag. Det går inte att vänta med åtgärder eller vänta i tio år innan utvecklingen vänds. Eleverna finns ju här och nu! Jag hoppas att regeringen ska lyssna mer på oppositionens förslag om bland annat resursförstärkningar till skolan. Mikael Damberg har lagt förslag om att öronmärka särskilda pengar till skolan för att ge lärarna mer tid och möjlighet att stötta varje enskild elev. Nu är det upp till bevis: Är fortsatta skattesänkningar viktigare än mer resurser till skolan?

Jag har bett barn- och ungdomssförvaltningen i Kalmar kommun att studera rapporten och redovisa den för nästa presidie och nämnd, som är efter årsskiftet. Går det att dra lärdom av andra länder här på det lokala planet ska kommunen givetvis göra det.

Gaspedalen i botten!

SCBs stora partisympatiundersökning kom idag. För oss socialdemokrater (29 %) fortsätter kräftgången medan Sverigedemokraterna (6,7 %) ökar i väljarstöd. Den borgerliga regeringen byter väljare emellan sig och samlar ungefär lika många väljare som i valet i september .

Jag hade inte förväntat mig någon uppgång. Socialdemokraterna har visserligen fullkomligt dominerat svensk inrikespolitisk debatt efter valet. Men fokus har legat på intern kritik, partiledarfrågan och kriskommissonens arbete. Således inte särskilt märkligt att väljarna inte har kommit tillbaka. Jag tror att vi kan se en uppgång först under våren eller försommaren. När väl en ny partiledare är vald och han/hon har tillsatt sitt nya lag skapas åter förutsättningarna att diskutera politiken och framtiden för Sverige. Det gäller att en ny partiordförande har en mycket genomtänkt agenda som kan påbörjas dag ett. En ny partiledare måste trycka på gaspedalen och hålla den nedtyckt i tre år!

Ardalan pekar åt rätt håll

I lördags presenterade partiets kriskommission sin valanalys för förtroenderådet. I söndags var analysen forum för diskussion i SVTs Agenda och igår kväll diskuterades innehållet på medlemsmöte på Högalid i Kalmar. Gäst var kommissionens ordförande Ardalan Shekarabi.

Det är bra att partiets medlemsmöten tar upp högaktuella frågor och gästas av intressanta personer. Förra månaden var Niklas Nordström gäst, även han en mycket spännande person som ger partiet mycket matnyttigt när det gäller förnyelsearbetet.

Ardalan konstaterade igår kväll bland annat att finanskrisen, det rödgröna samarbetet, vårmotionen och ett misslyckat valmanifest var förklaringar till att partiet tappade det stora försprånget på bara två år. Jag skulle vilja lägga till bristen på förmåga att kommunicera som ytterligare en faktor. Trots massarbetslöshet lyckades partiet inte beskriva vare sig regeringens misslyckande, eller sin egen förmåga att pressa tillbaka Sverige till full sysselsättning. Att stå upp för kravet på arbete åt alla - hur gammalmodigt det än låter - är socialdemokratins absolut viktigaste uppgift.

Monas agenda den rätta!

I helgen hölls ett av de absolut viktigaste talen för socialdemokratins förnyelse. Mona Sahlins anförande på partiets förtroenderåd i helgen ringade in socialdemokratins styrkor och svagheter på ett utmärkt sätt. Hon inledde med att betona vår självklara målsättning, att skapa både jämlikhet och utveckling. Hon fortsatte att peka ut viktiga områden där det krävs förnyelse.

"Vi måste möta människor inte bara i deras utsatthet, utan också i deras längtan, drömmar och ambitioner. Vi ska ha en politik för hela folket – och för hela livet. Inte bara i stunder av oro, utan också när man har jobb och känner framtidstro."

Helt sant. Socialdemokratin måste omfamna framtiden och också åter bli en röst för vanliga människor med jobb, barn, radhus och bostadslån. Hon betonade här vikten av en offensiv politik för utbildning och företagande. Sahlin tog också upp klimatkrisen som ett av partiets verkliga profilområden. Hon kritiserade de partivänner som ängsligt inte vågade stå upp för höjda koldioxidskatter. "Människor förstår att vi måste använda de mest effektiva styrmedlen för att möta klimathotet", sa hon.

Hon avslutade optimistiskt: 

"Moderaternas moment 22 är att de måste bli socialdemokratiska för att kunna vinna val. Ska vi socialdemokrater vinna val, så måste bli oss själva igen! Vi måste bli en levande socialdemokrati igen, med det folkflertal för ögonen, vars bästa, vars möjligheter, vars frihet och drömmar alltid har varit vårt syfte och mål."

Mona Sahlins anförande var lysande. Hon är en modern politiker som fortfarande har mycket att ge. Problemet var att hon tyvärr inte tog fighten tillräckligt hårt för det hon trodde på. Problemet var också att många inflytelserika socialdemokrater aldrig gillat henne och därför aldrig gav henne chansen. Vi som tror på hennes budskap får nu internt se till att en ny partiledning fullföljer de tankegångar som Sahlin tog upp i sitt sista stora avskedstal.

Ta ingen mellanlösning!

Då och då hör jag partikompisar som föreslår nya partiledare ur den något äldre generationen socialdemokrater. Antingen är de 50 plus (typ Österberg) eller så närmar sig kandidaterna 50 årsstrecket (typ Nuder). Jag ogillar starkt ålderdiskriminering (och menar att både exempelvis Österberg och Nuder har viktiga roller att spela i partiet), men jag tror att 20-30 år av politisk tjänstgöring i riksdag och deperatement inte bidrar till tillräckligt nya perspektiv och tillräckligt med kraft som krävs för att skapa förändring.

Niklas Nordström har skrivit en mycket bra artikel med rubriken Generationsväxlingar räddar partier i kris. Hans slutsats - efter att ha studerat bland annat dåliga exempel på partiledarskiften i England och Danmark- är att det krävs generationsväxlingar för att återupprätta ett parti i kris. Jag hoppas därför att partiets valberedning som tillsätts i morgon i första hand letar efter en ny ordförande i den yngre generationen socialdemokrater. Har de inte läst Nordströms artikel bör de omedelbart besöka Newmill!

Skolan ska ge alla barn stimulans

Regeringen har föreslagit att det ska införas spetsutbildningar inom grundskolan. Tanken är att särskilt begåvade elever ska ges extra utmaningar. Jag tycker att det är viktigt att skolan och lärarna ger alla elever stimulans och stöd. Elever som har särskilt lätt att lära sig måste få fortsätta att utveckas. Ibland tror jag att skolan är dålig på detta.

Jag är dock mycket kritisk till hur förslaget är utformat. Inrättandet av spetsutbildningar på grundskolenivå skulle förstärka segregationen inom den svenska skolan ytterligare. Detta bekräftas bl.a. genom Skolverkets utvärdering av försöksverksamheten med de gymnasiala spetsutbildningarna där man kommit fram till att: ”Spetseleverna hämtas från en homogen grupp, det handlar till allra största del om elever med svensk bakgrund som kommer från en socioekonomiskt stark miljö”. Skolan som en gemensam mötesplats för alla slags elever skulle ytterligare undergrävas.

Det finns heller inga forskningsresultat som visar att elevernas kunskapsresultat i internationella jämförelser förbättras genom att man inrättar särskilda klasser för särskilt begåvade elever. Länder med tidig uppdelning av eleverna, som Tyskland och England visar inte upp bättre resultat i internationella jämförelser. Tvärtom finns det stöd i forskning för att klasser med en blandning av elever med olika grad av teoretisk kunskapsnivå bidrar till bättre kunskapsresultat för samtliga elever i klassen. Detta beror på den s.k. kamrateffekten som innebär att svagare elever lyfter sig med hjälp av högpresterande elever i klassen och att de sistnämnda i sin tur gynnas av att få möjlighet att hjälpa sina klasskamrater.

I morgon (torsdag) ska jag debattera detta med Björn Brändewall (FP) som är föreslagen till vice ordförande i barn- och ungdomsnämnden. Debatten sker på radion och universitetets journalistutbildning. Jag ser fram emot att möta Björn!